dag 51 - hoppas, hoppas, hoppas

ingen blödning, moladet har avtagit lite.
Nu hoppas, hoppas, hoppas jag på positivt resultat på söndagmorgon.

Pratade med en kompis igår som sa att de är nu man måste släppa taget och inte oroa sig så mycket. Det går inte att styra. Men grejen är ju att de här veckorna har varit så styrda. Och hur sjutton oroar man sig INTE?
Och alla dessa kvinnor jag tidigare läste om på nätet som jag tyckte var bittra och hysteriska.
Nu förstår jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0